Färger

Någon med mig skämta aprilo. För helvete, borgerliga blocket. Att inleda ett partikonvent med allsång av Money, Money, Money är bara så obegripligt taffligt. Jävligt passande anthem för konceptet Allians för Sverige. Det tycks sammanfatta kontentan av deras politik ypperligt väl, förvisso. Och visst är det väl trevligt att även de borgerliga har börjat sjunga lite mer. Men inte ens den rövigaste projektledaren i världen kan väl se det som en passande gest. Att välja ett sådant mantra ger onekligen en rätt flottig, kråssmörjande bild av alla borgerliga politiker. En stämpel som de ju jobbat febrilt för att tvätta bort vid det här laget. Skickligt, svennejävlar. Ät skit och dö.

Herregud, för övrigt. Jag borde verkligen ha sökt till Toppkandidaterna. Jag skulle njuta i fulla drag av att smiska skiten ur de där oborstade, trögsmöriga slynglarna. Både de och deras åsikter luktar mandel.

Soundtrack: Martha Wainwright - Bloody Mother Fucking Asshole

Pimp my hybris

Jag hade kunnat fatta grejen om Petter hade släppt en kaxig pimp-låt för fem år sedan, när han var smått enorm i Sverige och praktiskt taget definierade den nya svenska hiphopen med sin musik och sitt entreprenörskap. Men nu? Störtlöjligt. Jag har väl egentligen inget emot Det går bra nu (förutom den totalt malplacerade och disharmoniska xylofonen) men för fan, hiphopen. Det är inget nytt att göra låtar där man skryter om hur obegripligt fet och lyxig man är, vare sig det ligger något bakom det eller inte. Det blev tokigt uttjatat där runt millennieskiftet då vilket litet nervknippe som helst kunde få några dagars berömmelse med egocentriska hiphop-anthems. Jag skulle så gärna vilja tro att svensk hiphop har utvecklats sedan dess, men så kommer Petter och hamrar ut ännu en omgång av samma flum. Jag hoppas den här tillfälliga återgången till gamla beprövade koncept drunknar i bajs innan en allvarlig pånyttfödelse sker.

Carl Bildt har krypit fram från sitt elfenbenstorn igen, för övrigt. Mest bara för att stämma upp i ytterligare en omgång klagosånger angående det svenska agerandet under tsunamin. Mest vill han bara säga att den där tjommen Lars, som inte var helt sanningsenlig mot katastrofkommissionen, borde sättas i fängelse. Jag skiter väl i det, egentligen. Det roliga med den här historien var främst hans eldfängda tillägg: "I USA hade han varit på väg i fängelse!"

Hehe. För vi vet ju alla hur skoningslöst effektiv den nuvarande amerikanska ledningen är på att rota ut sumprunkare ur sina led. För att inte nämna vilket skolexempel på effektiv krishantering de visade sig vara när orkanen kom. Verkligen, alltså. Jag vill så gärna tro att den politiska högerns USA-romantik är en grundlös fördom, men med jämna mellanrum, inblandad i den ständiga rödblå tramsgeggan, kommer det sådana här små antydningar att om USA:s självrättfärdiga patos är något att se upp till. Tramsiga svin. Om ni inte förstår vid det här laget så kommer ni inte att förstå. Det är synd om människorna.

Soundtrack: Cat Power - Good Woman

Rubba mina cirklar

Nu är det något som är verkligt fel här. Jag fick just besök av två trevliga jehovasar som varken var nitiska eller predikande. Min världsbild har fått sig en liten törn, eller så är det bara Småland. Jag vete fan. Fick i alla fall ett gratis exemplar av Vakttornet, vilket är jättepraktiskt om jag får slut toalettpapper.

Gud är kärlek.

Soundtrack: Aesop Rock - Save Yourself

Ryssbordell

Filmatiseringen av Everything is Illuminated motsvarade mina förväntningar med råge och jag är fullkomligt förälskad i Eugene Hutz just nu. Inte nog med att han spikade rollen som Alex Perchov i nämnda film - en karaktär som för övrigt är en av mina favoriter genom tiderna - utan han är även sångare i världens just nu kanske fetaste band, Gogol Bordello. Ni vet, de där ni ska se på Hultsfredsfestivalen eller dö. Fan att han står högt i kurs just nu. Jag har läst några intervjuer med honom och han fattar verkligen dealen. Dealen, liksom. Dealen i sin helhet. Ny idol, för helvete.

Kolla in bandets blogg och läs lite. Det kommer göra dig gott.

I andra nyheter från mitt oh, så spännande liv har jag just avklarat en dygnet-runt-pluggare. Jag har skrivit hemtenta och skit och har inmundigat så mycket grönt te och druvsocker att jag är fnittrigare än Gary Glitter på sommarkollo. Men det har gått bra, för fan, så jag unnar mig att leva livet i några dagar innan skiten drar igång igen. Jag har fått en fix ide om att ladda ner NBA-basket och äta rostade sojabönor. Vi får se hur det går.

Soundtrack: Gogol Bordello - Start Wearing Purple

Men jag bor ju här

Jag var ganska besviken på Rockpartys första artistsläpp till Hultsfredsfestivalen. Lite väl många säkra kort och artister som man egentligen inte behöver se live. När man väl bor i hålan vill man självklart ha något som är värt. Så släppte de då sin andra omgång artister idag, och de har fanimej bokat Gogol Bordello! Bindgalnen ukrainsk/amerikansk zigenarpunk, liksom. Det blir inte mer kärlek än så. Jag är pepp som fan och ärligt talat: om du som läser har någon tanke överhuvudtaget på dra till Hultsfred i sommar så får du inte missa dem. Det skulle vara ett helgerån och jag kommer skada dig.

Nu fattas det bara att de drar dit The Arcade Fire, El-P, Okkervil River, Lady Sovereign, Antony & the Johnsons, Bohren & der Club of Gore, Woven Hand, Blonde Redhead, Aesop Rock, The Vanity Set, Decibully, Silver Jews, Magnetic Fields, Team Sleep, TV on the Radio, M.I.A, Dirty Three eller några andra av 2005:s fetingar. Det är en början. Hoppla pålle, för fan.

Soundtrack: Porn Sword Tobacco - Snake Cake Station

I've been a rover

För att vara en sorglig liten håla har Hultsfred en hel del riktigt bra konserter som alltid bokas när man har jättelite pengar på kontot. Just när jag repat mig efter att ha betalt två hyror, bunkrat bönor, inhandlat studielitteratur och spontanköpt ett exemplar av Nabokovs Lolita tryckt på 60-talet. Den senare för att Nils Holmbergs översättning är den enda som återger boken utan snuttifieringar och det faktum att jag överhuvudtaget vet sådant är skrämmande. Hur som helst: när jag spenderat pengar på det livsnödvändiga, samt en orange kullagerjojo, så kommer jag på att Thåström har en konsert på Metropol nu i veckan. Självklart måste jag gå på den också, men först måste jag trolla fram pengar.

Jag trodde på allvar inte att jag skulle kunna få ekonomiska problem i Hultsfred, där fredagsnöje är synonymt med att gå ner på Preem och köpa yoghurt och Pringles, men jag lyckas fan till och med att skita ut pengarna även här. Jag är helt makalös.

Soundtrack: Matisyahu - King Without a Crown

Allt är upplyst

Jag laddade just ner filmatiseringen av Jonathan Safran Foers Everything is Illuminated och hoppas på något storslaget. Jag älskade verkligen boken, eftersom jag har en tendens att älska ungefär allt som varvar kufisk humor och becksvart tragedi. Jag hoppas filmen lever upp till det, bara. Elijah Wood spelar huvudrollen, så jag är lite orolig. Jag har nämligen svårt att se honom som en vilsen amerikan i Ukraina efter hans rollprestation som en psykopatisk kannibal slash kontraktsmördare i Sin City.

Sedan är det för övrigt så jävla fett att Goldfrapp har slagit igenom på allvar med sin apsnygga kitschelectronica. Alla musiker (förutom Alanis Morissette) som jobbat med Tricky är som regel ganska äg. Alison Goldfrapp är verkligen inget undantag. Jag har undrat ganska länge över varför hon inte nått större framgång, eftersom hon gör musik som vem som helst kan tycka om, är skitsnygg och toksmart. Kanske en gnutta konstnärspretto, men still. Det är inte för intet som branchfolk inom den brittiska musikindustrin gett Madonna smeknamnet Oldfrapp, som ett resultat av hennes senaste musikaliska... inriktning. Vilket för övrigt är hysteriskt roligt, bara så ni vet.

Soundtrack: Yo La Tengo - You Tore Me Down

Belastning

Det är lördag. Min TV har tappat färgen och har som bonus lagt till sig ovanan att avge ett satans högfrekvent pip om den står igång mer än 45 minuter. Det kan förstås vara bra att ha en anledning att stänga av skiten, men det är mest irriterande. Man vet ju aldrig när något intressant dyker upp. Eller det är i alla fall vad jag intalar mig själv. Nu när det är OS och allt så borde det inte vara så svårt att hitta något som både avlastar hjärnan och är intressant. Det skulle kunna hända, men tanken på att skumma igenom dygnetruntsändningarna av slentriangnuggande, cykelbyxor och nationalism i jakt på inspiration känns en gnutta desperat. För att inte nämna deprimerande. Men vad kan man göra? Någonstans måste man ju få det ifrån.

Min mp3-samling är uppe i drygt 800 skivor nu. Det är en så oöverskådlig drös av musik att jag nästan får huvudvärk av att bläddra igenom den, men det är trevligt. Det finns inte någon situation som kan uppstå som jag inte har ett potentiellt soundtrack till. Synd bara att det tar en sjuhelvetes tid att hitta rätt låt. Om skivbränning var komplicerat förut är det inte ett skit jämfört med vad det är nu. Att "skumma igenom" 7500 låtar tar ett tag. Men det är ljuv tortyr. Jag ska börja ge ett soundtrack till alla mina blogposter från och med idag. En noggrant utvald låt som alla i hela världen borde lyssna på. Det gäller även dig.

Yoggi har släppt en ny Yalla-smak som heter kärlek. Jordgubb, choklad och chili. Det är en synnerligen angenäm kombination, men inte så märkvärdigt egentligen. Men när man bor i Hultsfred blir sådana annars rätt intetsägande saker helt plötsligt dödssköna. Vilket förvisso är väldigt deprimerande, men samtidigt ganska fräscht. Innan jag kom till Hultsfred brydde jag mig inte ett skit om yoghurt, pinjenötter eller spiskummin, liksom. Så på det viset har mitt liv blivit bättre. Sedan att det på det stora hela går utför i en stadig takt må väl vara. När man bor ensam på 48 kvadrat med en dysfunktionell TV och internet som enda sällskap kan man väl inte förvänta sig någon själslig upplysthet, även om man lätt kan tro att så är fallet.

Soundtrack: Lilium - Whitewashed