Blåbär

Vad ska man skriva om på sådana här ställen egentligen? Jag har liksom ledsnat på mig själv vid det här laget. Och andra människor är, i allmänhet, lika tråkiga. Det börjar bli dags att ta tag i det kreativa skrivandet igen. Sudda ut linjerna mellan min fantastiska fantasi och mitt urtråkiga liv. Det var länge sedan jag egentligen skrev något vid det här laget, så man får väl se om jag fortfarande har något vettigt att säga. Jag behöver ju en ny hobby, som vanligt.

Jag slits en aning mellan huruvida min nyfunna obryddhet är bra eller dålig. Jag kan nog behöva aningen minskade pretentioner i mitt liv, men samtidigt är jag för narcissistisk för att försona mig fullt ut med tanken på att jag antagligen inte kommer att härska över världen någon dag. Oh, well. Jag ska ta och börja med att minska mitt behov av att söndra allt jag kommer över så får vi ta tag i resten vid ett senare tillfälle.

Soundtrack: Tara Fuki - Sen

Rastlöshet

Jag avskyr rastlöshet som mest när man inte vet vad det är som rastlösheten grundar sig i. I allmänhet är det en känsla som dyker upp när man får ångest över att man inte gör det man borde göra, eller att man inte är den man borde vara. Ibland är det mer odefinierat; bara en känsla av att man slösar bort tid på något sätt. Vilket är måttligt frustrerande när man inte vet vad det är tänkt att man skulle göra istället.

Det blir istället en sorts existentiell, väldigt holistisk (och korkad) form av ångest som sätter sin prägel på det mesta man ser och upplever. En fråga om huruvida det verkligen inte finns mer än så här? Blir det inte bättre än så här?

Det är sorgligt, egentligen. Allt skulle vara så mycket mer värdefullt om man så bara ville. Allt har ju trots allt precis det värde som man tillskriver det. Om man bara vidgar sitt perspektiv så kommer man snart fram till att verkligheten är en subjektiv konstruktion och därmed är underkastad det perspektiv du väljer att granska den genom. Men likväl är det så lätt att fastna vid den första negativa tanken och fokusera stenhårt på tanken om att världen inte är något att ha, oavsett hur taffligt det må låta. Det är alldeles säkert ett sjusärdeles bullshit-perspektiv att anta, men paradoxalt nog så är det samtidigt en skön, förutsägbar attityd att utgå ifrån, oavsett vad resultatet blir. Och svårt så in i helvete att slita sig från.

Zen

Jösses. Jag tror inte att mitt humör har svängt så här mycket sedan högstadiet någon gång. Och det är ändå mest bara en halvkvalificerad gissning, då jag ärligt talat inte kan komma på någon gång då jag varit så här pass labil. Som en gummiboll med sömnrubbningar, hur nu det går ihop.

Om ett par timmar far jag hur som helst ifrån Luleå och återvänder till Kalmar. Förhoppningsvis så kommer det att tjäna till att stabilisera läget en aning. Jag älskar min familj, men att gå från den relativa isoleringen i Kalmar till att ha spring runt omkring sig dagarna i ända rubbar mig ganska fundamentalt. Det känns verkligen som att jag har flyttat härifrån och inte som att jag är på någon längre utsvävning. På gott och ont så är Kalmar mitt hem nu. Min patetiska, sunkiga lilla lya. Min tråkiga korridor och min absurda hyra. Det ligger en viss trygghet i det man har lärt känna och när man är uppe i en mindre gynnsam mental fas så kan man behöva tystnaden och stabiliteten. Oavsett hur tråkigt det kanske låter. Oavsett hur tråkig jag kanske låter.

Så det är bara att packa klart väskan och ta farväl av uppväxtstaden ännu en gång. Av någon anledning känner jag mig ivrig att komma härifrån. Det kan bara vara ännu en slumpmässig kick utan någon djupare mening, för ärligt talat orkar jag inte analysera det djupare än så. Jag ska försöka att dra ner en gnutta på självslakten framöver. Tror det kan behövas. Det finns ingen mer förödande fiende man kan skaffa sig än en själv.

Soundtrack: The National - Fake Empire

Räkning

Gott nytt 2008, gott folk. Hoppas det går lite bättre den här rundan. Min lista över saker jag ska göra mitt bästa för att ignorera, eller åtminstone undvika att gräva ner mig i, under året är:

• Det amerikanska presidentvalet
• Svensk riksdagspolitik
• Grammisgalan, rockbjörnen och liknande
• Dieter
• Al Gore och koldioxidutsläpp
• Fackföreningar
• Hollywood
• Hälsovarningar
• Aftonbladets senaste etiska rensning
  
• Familjefrågor
• Sexuella frågor
• Teknologiska "framsteg"
• Den europeiska unionen
• Ayn Rand
• Kristendomen och dess avarter
  

Jag har även fattat beslutet att jag ska sluta argumentera med idioter eller överhuvudtaget människor som inte är värda att argumentera med. En god argumentation är som sex. En dålig argumentation är som att tvångsrunka med en sax. Det är enkel självbevarelsedrift.