Så var det dags att ta tag i den förbannade ekonomikursen som jag släpat på i ett och ett halvt år. Det skulle väl vara tämligen överdrivet att insinuera att jag på något sätt ser fram emot det, men det ska bli skönt att äntligen få det gjort. Varför mänskligheten gav sig på att skapa något så genomtråkigt och önödigt krångligt som redovisning och kalkylering förstår jag inte. Jag antar att det är en av de där mindre attraktiva delarna av att leva i ett "civiliserat" samhälle. Basera tillit och tillräknelighet på matematik, liksom. Kanske krävs i ett samhälle där alla gör sitt bästa för att fista sina medmänniskor. Men mitt sinne vandrar.
Och imorgon, eller idag beroende på hur man ser på tid, ska jag dessutom ta mig till tandläkaren. Oh boy, så mycket rolighet nu här i dagarna. Nästan så att man känner sig lite syndig. Men det är väl i slutändan bättre att obekvämligheterna hopas under en kortare tid än att de skulle komma jämnt doserat under året. På det här sättet så kommer jag ju i alla fall att kunna återgå till min produktivt sett tveksamma vardag inom kort. Det finns fortfarande alldeles för mycket slentrianmässigt pyssel att ägna sig åt för att på allvar ge sig i kast med att få någon struktur på livet. Mer tacksamt att strukturera den jävla kryddhyllan eller något och återgå till att tjafsa. Jag försöker fortfarande att skaffa mig en hobby, men eftersom jag är lika bra på att bibehålla fokus som en femåring på affe så blir det mest bara en salig röra av halvarslade engagemang och fixa idéer. Det funkar för tillfället.
Nu på måndag ska jag gå på en kurs i stresshantering. Det lustiga är att jag inte ens vet huruvida jag behöver det eller inte. Jag kände bara en oerhörd lust att pröva på lite pop-psykologiskt dravel. Om det nu skulle kunna hjälpa mig att sortera den skitstorm av nonsenskunskap som ständigt härjar i mitt huvud så ser jag det mest som en bonus. Det är något produktivt att sysselsätta sig med i alla fall. Självförbättring ska ju vara bra, sägs det. Om inte annat så är det i alla fall ett sätt att övertyga sig själv om att livet går framåt när det stundom tycks stå smärtsamt stilla. Man får lov att utveckla sig själv när man inte har energin att utveckla sin omvärld. Det är väl bättre än ingenting, åtminstone.
Soundtrack: RJD2 - The Horror
