Kjelle

Kjell Höglund vet:

Man vaknar varje morgon med en hemskhet i sitt bröst
kan inte äta, dricker kaffe, åker buss till jobbet
där är långa, trista timmar, meningslösa klyschor
ingen öppnar sig, man stirrar bara tomt
och pratar strunt och skrattar till
men man vänjer sig
man vänjer sig

Och jobbet som man gör, det har man ingenting för
det är nån annan som drar nytta av det
ingen aning vem
man bara flyttar sina papper, drar i sina spakar
hämtar sina pengar
det känns dumt och idiotiskt
men man vänjer sig
man vänjer sig

När man kommer hem på kvällen
har man glömt att stänga fönstret
det är sot och smuts på fönsterkarmen, avgaser i rummet
man har glömt att köpa mat
fast inte har man just nån matlust, pressar i sig några mackor
man vänjer sig
man får vänja sig

Man tar magnecyl mot huvudvärken, dåsar framför tv:n
grannen går på toaletten och det brusar i rören
man är trött och går och lägger sig
och grannen grälar med sin fru, trafiken är oändlig
det är omöjligt att sova
men man vänjer sig
man måste vänja sig

Lakanen snor sig och blir fuktiga av svett
och nattens timmar är som gummiband
i väntan på glömskans sömn
så ringer väckarklockan
herrejävlar, denna pina, man orkar inte tvätta sig
dricker kallnat kaffe från igår
och ute är det kallt och mörkt och ruggigt och dimma
men man vänjer sig
man vänjer sig

Så blir det fredag alla fall, man super lite håglöst
och på lördan går man ut i parken, unnar sig en pizza
och på kvällen kommer gråten
det är skönt att våga bli förtvivlad
känna sig verklig
man köper lite porr i en tidningsautomat
och går hem och onanerar
det är outsägligt torftigt
men man vänjer sig
man får lov att vänja sig

Soundtrack: Uppenbarligen Kjell Höglund - Man Vänjer Sig

Vingslag

Så har det gått en månad utan bloggande än en gång. Det suger, men tyvärr. Det är lite som att klämma cement ur en tandkrämstub hela den här grejen. Jag är så skrattretande utbränd att jag inte ens orkar vara trött eller ens vidare deprimerad.

En helg är allt jag hade behövt. En helg i Göteborg, som planen var, men inte ens det funkar. Den här utbildningen, alltså. Det är fan bäst att den är värd ansträngningen. Värd isoleringen, värd att läsa... ekonomistyrning. Jag vet inte vad jag sysslar med, men någonstans känns det av någon anledning rätt. Jag skulle med rätt stor sannolikhet ha ett bättre perspektiv på min levnadssituation om jag lyckats ta mig utanför Hultsfred mer än en gång sedan augusti. Men det blir så. Jag hoppas konstant att det ska förbättras, om inte annat så för att jag banne mig borde ha samlat på mig lite positiv karma vid det här laget, right?

Well, jag hade inte tänkt mig att den här bloggen skulle handla om egojämmer, men det kan behövas då och då. Jag måste skriva något som inte har att göra med powermetal eller kalkylmodeller. Men jag är som fast i det. Jag har lallat runt i hela mitt liv utan att uträtta en endaste sak som är värd att minnas, så jag tänker fan inte banga ur på det här nu. Med 24 år fyllda kanske det är på tiden att skapa lite verkliga minnen istället för att fylla min hjärna med nonsenskunskap. Lättare sagt än gjort, va. Men förhoppningsvis värt ett försök.

Puss och knull.

Soundtrack: Brazilian Girls - Ships in the Night