Ohälsa

Jag är lite psykotisk. Är du psykotisk?

Jag tänkte förändra min omvärld genom att förändra mig själv, men eftersom förändringar bara kan ske genom ens omvärld så ställs allt på sin ände. Jag begriper inte hur en som jag ska kunna föregå med gott exempel när alla är så enträgna om att framhålla sig själva som ett bättre exempel vare sig de är medvetna om det eller ej. Det är svårt att övertyga människor om att man är bättre än dem när man samtidigt försöker att minimera egoskadegörelsen.

För det är väl som Frederick Douglass (ja, den Frederick Douglass), sade någon gång för länge sedan:

Those who profess to favor freedom, and yet deprecate agitation, are men who want rain without thunder and lightning. They want the ocean without the awful roar of its many waters. This struggle may be a moral one; or it may be a physical one; or it may be both moral and physical; but it must be a struggle. Power concedes nothing without a demand. It never did and it never will.

Det är uppenbart att döda människor är så mycket smartare än de levande, eller hur? Det blir väl förvisso lite olustigt om man applicerar ovanstående teori på självförbättring. Främst eftersom det går en gnutta stick i stäv mot det betydligt mer harmoniska och behagligt uddlösa credot älska dig själv. Men allvarligt talat så har jag försökt gulla med mitt ego rätt länge utan resultat, så det kanske är en hygglig startpunkt ändå. Om inte annat så kan det vara ett bra komplement. Det gäller väl bara att kunna göra våld på sig själv utan att mesa bort det hela. Existentiell masochism.

Det finns heller inga som helst fysiska eller metafysiska belägg för att frukt skulle vara godis, oavsett vad din tandläkare avser.