Sömnlös i Hultsfred
Jag ids inte gå och lägga mig riktigt ännu. Är fullt upptagen med att sitta och lyssna på överväldigande skum musik. Just nu är det Current 93:s senaste skiva Black ships ate the sky som gäller och jag blev just upplyst om vilken perverst bra sångare Marc Almond, som gästsjunger på ett av spåren, är. Jag var aldrig något större fan av Soft Cell, alltså. Stora delar av New Wave-rörelsen ger mig mest huvudvärk. Men vilken jävla röst, ärligt talat. Han har släppt en sjuhelvetes massa solomaterial som jag inte ens tänkt på innan. Det blir nog nästa projekt att utforska det.
Men det bli först när jag återvänder, för om en sisådär nio timmar sitter jag på tåget till Göteborg, i smått desperat förhoppning om att där finna lite energi och för all del livsvilja som ofta är svår att finna i Sveriges mest hypade håla. Jag håller tummarna. För ärligt talat, om jag inte blir upplyft av att se David Eugene Edwards live och träffa allsköns vänner som jag inte träffat på en halv evighet så vete fan vad som kan göras åt saken.
Jag såg en rätt apfet dokumentär häromdagen på SVT. Morricone dirigerar Morricone. Ärligt talat visste jag knappt om att han gjort vidare mycket mer än ledmotivet till Den Gode, Den Onde och Den Fule, men satan alltså. Gubbfan har talang. Så jag har tagit och lagt till han till den skapligt jävla digra listan över artister som jag bör kolla upp. Det är helt makalöst hur mycket jag fuckar runt med musik nuförtiden. Om jag var musikfascist när jag bodde i Luleå så har jag ingen aning om vilken nivå jag ligger på nu. Torde väl ligga någonstans mellan guru och prettojävel.
Hjärtliga gratulationer till Kevin Federline, för övrigt. Efter att i månaders tid struttat runt och verkligen ansträngt sig för att framställa sig själv som en skandalös praktloser för att försöka bilda buzz runt sin debutskiva - värsta fläskigaste kampanjjoxandet - så släpptes den då slutligen och världen höll andan. 6500 exemplar sålda första veckan. Hälften av turnén inställd pga bristande intresse. De arenor som fortfarande arrangerade spelningarna kunde inte ens locka in förbipasserande gratis. Det är en ljusglimt i alla fall. Vad kan man säga?
PopoZao!
Soundtrack: Current 93 - Idumea feat. Marc Almond
Men det bli först när jag återvänder, för om en sisådär nio timmar sitter jag på tåget till Göteborg, i smått desperat förhoppning om att där finna lite energi och för all del livsvilja som ofta är svår att finna i Sveriges mest hypade håla. Jag håller tummarna. För ärligt talat, om jag inte blir upplyft av att se David Eugene Edwards live och träffa allsköns vänner som jag inte träffat på en halv evighet så vete fan vad som kan göras åt saken.
Jag såg en rätt apfet dokumentär häromdagen på SVT. Morricone dirigerar Morricone. Ärligt talat visste jag knappt om att han gjort vidare mycket mer än ledmotivet till Den Gode, Den Onde och Den Fule, men satan alltså. Gubbfan har talang. Så jag har tagit och lagt till han till den skapligt jävla digra listan över artister som jag bör kolla upp. Det är helt makalöst hur mycket jag fuckar runt med musik nuförtiden. Om jag var musikfascist när jag bodde i Luleå så har jag ingen aning om vilken nivå jag ligger på nu. Torde väl ligga någonstans mellan guru och prettojävel.
Hjärtliga gratulationer till Kevin Federline, för övrigt. Efter att i månaders tid struttat runt och verkligen ansträngt sig för att framställa sig själv som en skandalös praktloser för att försöka bilda buzz runt sin debutskiva - värsta fläskigaste kampanjjoxandet - så släpptes den då slutligen och världen höll andan. 6500 exemplar sålda första veckan. Hälften av turnén inställd pga bristande intresse. De arenor som fortfarande arrangerade spelningarna kunde inte ens locka in förbipasserande gratis. Det är en ljusglimt i alla fall. Vad kan man säga?
PopoZao!
Soundtrack: Current 93 - Idumea feat. Marc Almond
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar