Kloot

Så jag tänkte byta titel på min blogg och känna hur det känns. Omväxling förnöjer, har jag hört ryktas om. Numera kan jag, när jag får mina kreativa diskbråck, i alla fall trösta mig med att min blogg har ett putslustigt namn som får folk att rynka på näsan.

För fem dagar sedan dog den fantastiske Robert Altman. I mina ögon den obestridde mästaren av slice-of-life-filmer. Short Cuts, Cookie's Fortune och inte minst Gosford Park representerade hans kusliga fingertoppskänsla för att väva samman multipla handlingar och breda persongallerier. Men framför allt är han mannen bakom M*A*S*H (filmen, inte serien) som är en av tidernas bästa filmer i mina ögon. Vila i frid.

Bara en månad kvar tills jag försvinner från den här hålan nu. Jag kan knappt bärga mig. Visst finns det saker jag kommer att sakna, det finns det alltid, men ärligt talat skulle jag inte överleva ett halvår till av den här kvävande tristessen. Det kommer att bli fantastiskt skönt att flytta till en stad där man faktiskt kan göra saker på sin fritid. Men först och främst kommer min Göteborgsresa förstås. Woven Hand om en vecka; lördag den 2:a december, och jag dånar bara av att tänka på det. Sedan kommer det att bli världens grej att träffa allt folk igen också. Jag har en vecka på mig. Det är all tid jag kan avvara från B-uppsatsen. Så det gäller att göra det mesta av tiden. Men det är ju, lyckligtvis, någonting jag är jävligt bra på. Inte.

Vi får se hur det går. Woven Hand och soppköket är spikat. Resten tar jag som det kommer.

Soundtrack: Band of Horses - The funeral