Dallerpölsa och småfåglar
Jag har börjat tvivla på om jag verkligen är vidare kompatibel med hela det här bloggarknusslet. Jag har alltid tänkt; "Men Peter du tycker ju alltid så mycket om så mycket och tjafsar så mycket om så många och så mycket och kan knappt slappna av i huvudet ens fem minuter för att du tjorvar med saker hela tiden så bloggande måste passa dig som en osedvanligt tight handske" men det visar sig att det inte är fullt så enkelt.
Nå, nu säger jag inte att jag har några som helst tankar på att lägga ner. Det är bara ytterligare en förklaring till varför jag gjort de cirkus 1,5-2 personer som stundtals ögnar åt den här bloggen potentiellt lönnbesvikna genom att inte skriva något på hela sommaren. Men, kära läsare (och en halv), det har helt enkelt inte funnits så mycket att rapportera. Eftersom jag mått förhållandevis bra under min semester har jag inte haft några större behov av att gorma över diverse krimskrams. Jag försökte ett tag att skriva något om händelserna i Libanon som inte bara såg ut som ett argt muller, men det gick inte riktigt. Risken är tämligen överhängande att det bara skulle bli ytterligare ett karaktärsbefriat, översentimentalt fleksnesjoller av det hela och i min ödmjuka åsikt finns det fullt tillräckligt av den varan redan. Huruvida jag kommer skriva om det sedan får vi se. Likaså med alla andra måttligt intressanta händelser som skett under sommaren. Man kan se det som att jag har samlat på mig en buffert att plocka ifrån framåt hösten, när bloggandet åter kommer igång (nå kanske), men det vore en lögn. Främst eftersom det skulle antyda att jag har någon som helst kontroll över vad jag tänker på.
Vi får se hur det blir med den saken. För att det här inlägget inte ska bli helt substanslöst kan jag göra en patetiskt kompakt sammanfattning av min sommar än så länge: Morphine (bandet), Beirut (också bandet), Beirut (staden), rollspel (retro), likbleka ben (linnebyxor), brassejutsu (pyjamasbrottning), fattigdom (arbetslöshet), Metropol (café), fotboll, ett sjuhelvetes sommarväder men likt förbannat en fullkomlig oförmåga att lägga mig till med en fräsch solbränna utan att den flagnar bort dagen efter.
En vecka kvar här innan jag åter glider ner till Småland för att öppna två månaders ansamlad post och hoppas att jag inte lämnade några räkningar obetalda. Sedan blir det sedvanligt strul med CSN och huvudstupa in i ett nytt läsår, den här gången med juridik och B-uppsats. Och om det går åt helvete drar jag till främlingslegionen.
Soundtrack: Beirut - Prenzlauerberg
Nå, nu säger jag inte att jag har några som helst tankar på att lägga ner. Det är bara ytterligare en förklaring till varför jag gjort de cirkus 1,5-2 personer som stundtals ögnar åt den här bloggen potentiellt lönnbesvikna genom att inte skriva något på hela sommaren. Men, kära läsare (och en halv), det har helt enkelt inte funnits så mycket att rapportera. Eftersom jag mått förhållandevis bra under min semester har jag inte haft några större behov av att gorma över diverse krimskrams. Jag försökte ett tag att skriva något om händelserna i Libanon som inte bara såg ut som ett argt muller, men det gick inte riktigt. Risken är tämligen överhängande att det bara skulle bli ytterligare ett karaktärsbefriat, översentimentalt fleksnesjoller av det hela och i min ödmjuka åsikt finns det fullt tillräckligt av den varan redan. Huruvida jag kommer skriva om det sedan får vi se. Likaså med alla andra måttligt intressanta händelser som skett under sommaren. Man kan se det som att jag har samlat på mig en buffert att plocka ifrån framåt hösten, när bloggandet åter kommer igång (nå kanske), men det vore en lögn. Främst eftersom det skulle antyda att jag har någon som helst kontroll över vad jag tänker på.
Vi får se hur det blir med den saken. För att det här inlägget inte ska bli helt substanslöst kan jag göra en patetiskt kompakt sammanfattning av min sommar än så länge: Morphine (bandet), Beirut (också bandet), Beirut (staden), rollspel (retro), likbleka ben (linnebyxor), brassejutsu (pyjamasbrottning), fattigdom (arbetslöshet), Metropol (café), fotboll, ett sjuhelvetes sommarväder men likt förbannat en fullkomlig oförmåga att lägga mig till med en fräsch solbränna utan att den flagnar bort dagen efter.
En vecka kvar här innan jag åter glider ner till Småland för att öppna två månaders ansamlad post och hoppas att jag inte lämnade några räkningar obetalda. Sedan blir det sedvanligt strul med CSN och huvudstupa in i ett nytt läsår, den här gången med juridik och B-uppsats. Och om det går åt helvete drar jag till främlingslegionen.
Soundtrack: Beirut - Prenzlauerberg
1 kommentar:
åå, metropol, är det det där fantastiska kaféet vi var på sist jag var i luleå för typ tre år sen? det var nån tant som hade det, tror jag.
Skicka en kommentar