Train is pain

Det gick verkligen chockerande väl att åka tåg till Luleå. Jag antar att jag är relativt van vid tristess vid det här laget, så det spelar uppenbarligen en rätt stor roll. Men framför allt hade det (kanske) att göra med skivan jag brände till resan:

Cake - Frank Sinatra
Andrew Bird - Sovay
Geto Boys - Damn it feels good to be a gangsta
Mitchell Brothers - She got it all wrong
Regina Spektor - Samson
Lilium - Whitewashed
The Incredible String Band - No sleep blues
Cecilia Bartoli - Sposa son disprezzata
The Apples in Stereo - Rainbow
Imogen Heap - Hide & Seek
Kind of Like Spitting - Shuffle kick hum a tune
Rasputina - Saline the salt lake queen
Rod Stewart - Young turks
The Paradise Motel - Circles
Bedouin Soundclash - Murder on the midnight wire
The Kinks - Living on a thin line
Psychedelic Furs - Love my way
Elliott Smith - Pitseleh

Kluckrent för att upprätthålla livsviljan. Jag döpte skivan till något påhittat skrivet i braille med tuschpenna, vilket är helt absurt eftersom hela poängen går förlorad. Men det är väl lite tanken.

Så hur som helst var det måttligt intressant att spendera hela midsommarafton på ett tåg. Det enda som skilde resan från vilken annan tradig Connex-färd som helst var att de sålde sill i bistron - jättekonstigt - samt att det var en myriad av olika nationaliteter som knixade runt. Jag räknade finnar, ryssar, tyskar och italienare. Charmigt med internationellt resesällskap, mindre charmigt med alla turistvibbar. I min hjärna går inte entusiasm och tågresor ihop särskilt väl. På plussidan kan även nämnas att det bara var uppskattningsvis två timmar oavbrutet barnskrik den här gången också. Sött. Det bästa av allt var dock att jag nog skrev mer under den här resan än vad jag gjort under praktiskt taget hela hösten, så förhoppningsvis innebär det att jag har lite mer material till den härna bloggen också.

Så Luleå igen, hur som helst. Jag skriver mer om Luleå en annan dag. De bygger lite grejer, men i övrigt ser det ut som vanligt. Det är midsommardagen och allt är stängt, så jag har inte riktigt kunnat kolla av läget ännu. Ingen annanstans i Sverige är röda dagar lika döda.

Jag funderar på att börja med rubriker igen. Jag må vara fett kåt på minimalism, men det ser lite huvudvärkigt ut som det är. Den som lever får se.

Soundtrack: Rasputina - Saline the salt lake queen