Kamikaze

Jag hade ju undvikit festivalsnuvan, för helvete. Så gick jag omkring och kände mig tillfreds med mitt feta immunförsvar. Sedan fick jag den briljanta idén att titta på fotboll med fyra förkylda människor, då. Helt briljant.

Så näsan rinner av bara fan och som ett av många resultat av detta har mina blogposter om Hultsfredsfestivalen blivit försenade och kommer sannolikt inte att komma innan all tänkbar aktualitet dunstat bort från ämnet. Men det är helt ok, för i morgon tar jag mig (förhoppningsvis) till Luleå över sommaren. Fullkomligt utfattig, utan sommarjobb och med hyror att betala och pluggande att ta tag i, men det är skönt ändå. Det är ganska intressant att upptäcka vilka ofattbara nivåer av tråkighet man kan överleva, men ibland kan det behövas en paus. Som till exempel nu, när blotta tanken på en morgondag är så nedslående att mitt hår krusar sig.

Frågan är bara vad Luleå kan erbjuda för att göra saken bättre, då. Rollspel med Jon är alltid ett fett uppåttjack, men helt spontant känns det som att det kommer krävas ett smärre mirakel för att jag ska få motivationen tillbaka. Det är pissigt att vara förbannat intresserad av en utbildning och dessutom veta att man har vad som krävs för att klara den med glans, men likt förbannat inte ha styrkan att ta i så mycket som behövs. Men vi får hoppas på det bästa, va. Jag sätter lite orimliga förväntningar på Luleå, men någon gång ska väl saker och ting gå ens väg här i livet? Vi kör på det.

Soundtrack: Under Byen - Slå Sorte Hjerte