The Comeback
Så det har blivit en lite paus av. Anledningen till detta är relativt enkel; för det första har jag flyttat till en ny stad och för det andra har jag ordnat upp mina studier, som har varit hyggligt kaotiska det senaste året.
Nu bor jag i Kalmar. Äntligen, skulle man kunna säga. Helt plötsligt bor jag inte längre på en plats som sakta men säkert får en att tyna bort, utan i en stad där man rentav kan göra saker utanför lägenheten. Bara en sådan sak som att spontant gå ut och ta en fika känns gudomligt. Men vad som känns ännu bättre, om man inte skulle gilla caféet i fråga, är möjligheten att gå till ett annat. Yes box, det finns till och med valmöjligheter. Det var ett tag sedan jag upplevde det, måste jag säga.
Min lägenhet är ungefär en tredjedel så stor som den jag hade i Hultsfred och det är en märklig känsla att komprimera sitt liv på sexton kvadratmeter. Det är ingen stor grej dock, eftersom jag spenderat ett år där jag delade ungefär samma yta med en rumskamrat. Så jag har vant mig vid hela klaustrofobigrejen redan. Det är instängt men hemtrevligt. Dessutom är lägenhetsytan inte fullt lika viktig nu heller eftersom man, som jag tidigare nämnt, faktiskt kan göra saker utanför lägenheten! Det känns fortfarande helt surrealistiskt. Ett liv bortom Runka och Gråta™ liksom. Who'd'a thunk it?
Jag väntar fortfarande på ett bra tillfälle för att ta en ordentlig titt på staden, dock. Jag har släntrat runt en hel del och hittat några finheter, men har än så länge inte haft någon ordentlig motivation att verkligen lära känna staden på allvar. Så vi får se när det händer. Snart har jag fixat allt konkret bestyr med flytten, så det börjar väl närma sig. Men mer om Kalmar i ett senare inlägg. Min hjärna är inte så samlad ännu, efter b-uppsatsskrivande och tentor, men snart ska jag komma igång med bloggandet igen och jag har ett gäng planer för framtida poster. Den här posten är mest ett livstecken för eventuella läsare, såväl som för mig själv.
Vi hörs snart, änna.
Soundtrack: Emily Haines - Crowd surf off a cliff
Nu bor jag i Kalmar. Äntligen, skulle man kunna säga. Helt plötsligt bor jag inte längre på en plats som sakta men säkert får en att tyna bort, utan i en stad där man rentav kan göra saker utanför lägenheten. Bara en sådan sak som att spontant gå ut och ta en fika känns gudomligt. Men vad som känns ännu bättre, om man inte skulle gilla caféet i fråga, är möjligheten att gå till ett annat. Yes box, det finns till och med valmöjligheter. Det var ett tag sedan jag upplevde det, måste jag säga.
Min lägenhet är ungefär en tredjedel så stor som den jag hade i Hultsfred och det är en märklig känsla att komprimera sitt liv på sexton kvadratmeter. Det är ingen stor grej dock, eftersom jag spenderat ett år där jag delade ungefär samma yta med en rumskamrat. Så jag har vant mig vid hela klaustrofobigrejen redan. Det är instängt men hemtrevligt. Dessutom är lägenhetsytan inte fullt lika viktig nu heller eftersom man, som jag tidigare nämnt, faktiskt kan göra saker utanför lägenheten! Det känns fortfarande helt surrealistiskt. Ett liv bortom Runka och Gråta™ liksom. Who'd'a thunk it?
Jag väntar fortfarande på ett bra tillfälle för att ta en ordentlig titt på staden, dock. Jag har släntrat runt en hel del och hittat några finheter, men har än så länge inte haft någon ordentlig motivation att verkligen lära känna staden på allvar. Så vi får se när det händer. Snart har jag fixat allt konkret bestyr med flytten, så det börjar väl närma sig. Men mer om Kalmar i ett senare inlägg. Min hjärna är inte så samlad ännu, efter b-uppsatsskrivande och tentor, men snart ska jag komma igång med bloggandet igen och jag har ett gäng planer för framtida poster. Den här posten är mest ett livstecken för eventuella läsare, såväl som för mig själv.
Vi hörs snart, änna.
Soundtrack: Emily Haines - Crowd surf off a cliff
1 kommentar:
jag kommer till kalmar fast bara för genomresa den 6 och 7 februari, synd att jag inte kan stanna dock...
ha det fint
/mattias
Skicka en kommentar