Lögn - Förbannad Lögn - Statistik
Jag har haft 50 unika besök under den gångna veckan. Jag vet inte om det är glädjande eller deprimerande, men det är absolut intressant. Det är rentav 45 som kommit hit av fri vilja och den genomsnittliga besökstiden är 1 minut och 8 sekunder, vilket torde innebära att de flesta till och med stannar upp för att läsa saker. Coolt. När jag påbörjade Stenkastning var det uppskattningsvis 1 besökare i veckan, så något har väl förändrats till det bättre.
För övrigt hoppas jag att det framgick klart och tydligt att jag inte kommenterade den 11:e september den 11:e september. Detta eftersom jag inte skrev någonting om 11:e september, eller för den delen något annat, den 11:e september. Självrättfärdiga västerländska martyrkanoniseringar kan jag klara mig utan. Med all respekt till de avlidna och deras familjer samt andra berörda/sympatiberörda; 11/9 är numera en marknadsföringsploj. Det handlar ungefär lika mycket om att hedra de döda som julen handlar om Kristi födelse. Frågan är mest om det är skrattretande eller bara äckligt.
Vad gäller mer jordnära angelägenheter har jag lagt märke till att folk är jävligt överkritiska till blandskivor, till förmån för kassettband. Helt enkelt för att det inte är samma kärleksfulla hantverk och strävsamma process att komponera. Informationsålderns effektiviserande av allt och dylikt gurgel. Well, det kanske ligger något i det i och för sig, men jag kan inte relatera till det. Det tar oändligt lång tid för mig att bränna skivor. Exempelvis har jag snickrat på samma jävla skiva i snart ett halvår. Sedan är jag förstås, i vissa avseenden, helt enormt analretentiv. Hur som helst är det ett uppenbart fall av kulturfascism mot folk som inte har bra kassettdäck. Nästa gång jag hör någon kritisera blandskivor kommer jag utmana dem att komponera ett blandband med min arsliga stereo. Det borde få tyst på dem.
Så till dagens musiktips, förstås. Pinetop Seven. Phantastisk... vete fan. Kammarmusiksfolk? Eller något. Förbannat bra, hur som helst. De har ett gäng låtar man kan ladda ner gratis från deras websida, så lyssna lyssna. Det gör dem inte riktigt full rättvisa att namedroppas under en post om Jan Guillou, så ge dem en chans.
Nu, mina vänner, ska jag ge mig av för att hänge mig åt musikfascistiskt kritiserande av band son vill spela på Rookiefestivalen. Om det bara blir migränlik ångest eller om vi kanske rentav finner några guldkorn återstår att se och kommer antagligen att framgå i en framtida post, på ett eller annat sätt.
Spänningen är, återigen, olidlig.
Soundtrack: Art Brut - Rusted Guns of Milan
För övrigt hoppas jag att det framgick klart och tydligt att jag inte kommenterade den 11:e september den 11:e september. Detta eftersom jag inte skrev någonting om 11:e september, eller för den delen något annat, den 11:e september. Självrättfärdiga västerländska martyrkanoniseringar kan jag klara mig utan. Med all respekt till de avlidna och deras familjer samt andra berörda/sympatiberörda; 11/9 är numera en marknadsföringsploj. Det handlar ungefär lika mycket om att hedra de döda som julen handlar om Kristi födelse. Frågan är mest om det är skrattretande eller bara äckligt.
Vad gäller mer jordnära angelägenheter har jag lagt märke till att folk är jävligt överkritiska till blandskivor, till förmån för kassettband. Helt enkelt för att det inte är samma kärleksfulla hantverk och strävsamma process att komponera. Informationsålderns effektiviserande av allt och dylikt gurgel. Well, det kanske ligger något i det i och för sig, men jag kan inte relatera till det. Det tar oändligt lång tid för mig att bränna skivor. Exempelvis har jag snickrat på samma jävla skiva i snart ett halvår. Sedan är jag förstås, i vissa avseenden, helt enormt analretentiv. Hur som helst är det ett uppenbart fall av kulturfascism mot folk som inte har bra kassettdäck. Nästa gång jag hör någon kritisera blandskivor kommer jag utmana dem att komponera ett blandband med min arsliga stereo. Det borde få tyst på dem.
Så till dagens musiktips, förstås. Pinetop Seven. Phantastisk... vete fan. Kammarmusiksfolk? Eller något. Förbannat bra, hur som helst. De har ett gäng låtar man kan ladda ner gratis från deras websida, så lyssna lyssna. Det gör dem inte riktigt full rättvisa att namedroppas under en post om Jan Guillou, så ge dem en chans.
Nu, mina vänner, ska jag ge mig av för att hänge mig åt musikfascistiskt kritiserande av band son vill spela på Rookiefestivalen. Om det bara blir migränlik ångest eller om vi kanske rentav finner några guldkorn återstår att se och kommer antagligen att framgå i en framtida post, på ett eller annat sätt.
Spänningen är, återigen, olidlig.
Soundtrack: Art Brut - Rusted Guns of Milan
1 kommentar:
snart är det jul, säger vi. jag önskar mig en blandskiva av dig.
Skicka en kommentar