20060104

Missriktade Reaktionärer

Luleå är en väldigt intressant stad på många sätt. Politiskt i synnerhet. Främst då gällande alla reaktionära, indoktrinerade vänsterkidz som springer omkring, men även de andra politiska subkulturerna har bara något speciellt i just den här staden.

Nämligen jävligt svårt att tänka efter innan de slentrianmässigt häver ur sig nya laddningar politiskt korrekt pseudopropaganda. De verkar ha en bild av att de är jävligt revolutionära, men i slutändan blir det mest bara pannkaka av allt. Jävligt tillrättalagt, jävligt sorgligt och jävligt bortkastat engagemang. Det finns undantag, visst, det finns det alltid. Men på det stora hela tycks mycket av det politiska engagemanget präglas av subkulturellt ryggdunkande.

Ännu en i raden av väldigt märkliga affischer som desperat försöker plocka på sig anti-konsumerismpoäng fick mig att tänka i de här banorna igen. Majorbolagens Död, i feta blockbokstäver, står det på en affisch som informerar om en kommande spelning. En affisch som förutom nödvändig information är täckt med bilder på Bert Karlsson med den smått legendariskt avtändande Ny Demokrati-grimasen. Jag är väl ingen större fan av Bert jag heller, och är högst villig att korka igen alla som är det. Men Bert Karlsson, kära analreaktionärer, driver ett independentbolag. Inte Sony/BMG, inte Universal, inte Warner Music och sannerligen inte EMI. Utan Mariann Grammofon, ett indiebolag som han byggt med sina egna händer med stöd från pensionärer, raggare och Värmland. Patetiskt och frustrerande, visst. Men ack så jävla missriktat det blev helt plötsligt.

Vita vänsterkids som dreadsar håret och talar sig varma om Haile Selassie och rastafari. Självutnämnda anarkister som hävdar sig genom att sprida det förbannat utnötta cirkel-A-tecknet överallt (ex: Skjut en moder(A)t) och klassiskt, uddlöst klotter (Julen är kärnfamiljernas högtid). För fan, Sverige. Kan vi inte bättre än så? Är vi inte bättre än så?

Ta död på all jävla slentrianpropaganda och politisk korrekthet någon gång, så kanske vi kan lyckas med att förändra samhället till det bättre. Politisk korrekthet är böldpesten och har aldrig fört med sig något gott. Bara sorgligt likriktade ideologier som leder till ryggdunk istället för förändring.

Lev lite, va?

Soundtrack: Bohren & der Club of Gore - Constant Fear

Inga kommentarer: