Irving Layton, 1912-2006

Vi kickar igång år 2006 storstilat med årets första dödsruna. Irving Layton, en kryptisk, judisk/kanadensisk poet, dog i onsdags. Layton var något av Canadas motsvarighet till Tomas Tidholm, rent språkmässigt, men betydligt mer skoningslös. Han var en av de stora revolutionärerna när det kom till att styra poesin bort från alla högtravande, bajsnödiga verser och rätt ner i den skitiga verkligheten. Layton skrev okomplicerade verser med rak, enkel symbolism och drog sig inte för att smäda allt och alla som förtjänat det. På 50-talet, då poesivärlden mest dominerades av internt gnuggande, jämförde Layton en missionskyrka med "hemorrojder på stadens anus." Givetvis tog folk åt sig, men Layton red på alla kontroverser och kom eftersom att bli Canadas kanske mest folkkäre poet genom tiderna. Han var kontroversiell, han var cynisk, krass, aningen mansgrisig och ganska elak. Men framför allt gick han i förfronten för att ge den brittiska, romantiska diktningen sin dödsstöt och för detta har han min eviga kärlek. Vila i frid.

To a Young Girl Sunbathing
by Irving Layton

The bare-breasted young girl
doesn’t even try to hide
her disappointment
when I lie down beside her
to get my share of the Greek sun

Is it my fault
she can't perceive wild genius
under the greying locks of hair
or that my bronzed loins
are more supple than her own

Soundtrack: Temple of the Dog - Times of Trouble