Ben och James
När jag återvände till Hultsfred för en vecka sedan låg de och väntade på mig. De två demoskivorna från Benjamin Wetherill som jag trånat efter under större delen av hösten. Jag kan inte hjälpa det, egentligen. Jag kapitulerar totalt inför Benjamins musik, fullständigt, helhjärtat och skoningslöst. Orange and Silver kanske är 2005 års bästa låt, även om jag inte kan vara helt säker eftersom jag aldrig ids göra en lista. Men oavsett vilket, Wetherills avskalade blues/folk-sextiotalscroonermusik är så vacker att jag rodnar. Fatta.
Medan boppare runtom i Europa knör ner oanständiga mängder pengar i den där ofattbart gnällige Blunt-kisens fickor finns det praktiskt taget hundratals artister som gör singer-songwriterprylen så bisarrt mycket bättre, men likt förbannat inte ges samma möjligheter. Singer-Songwritermusiken har historiskt sett varit relativt förskonad från den massiva urvattningen många andra genrer fått genomlida. Jag kan bara spekulera i att det var Damien Rices framgångar 2004-2005 som fick någon slipsnisse att komma fram till vilken potentiell pengamaskin det var. Om man bara tar en sötflummig engelsman med uddlös personlighet som sjunger hysteriskt generiska kärlekssånger med en röst som smiskad hamster. Skämmes, tamejfan.
Det är fel och det måste förändras. En underbar musikalisk revolution ligger och väntar på oss. De traditionella musikmedierna håller på att dö ut och den moderna teknologin ger sådana otroliga möjligheter för artister att nå ut med sin musik. Nu, mer än någonsin tidigare, håller musikbranschen på att revolutioneras, men för att en förändring ska ske måste folket skaka av sig den rådande konsumeristiska kulturen. Det är så det är. Det är nu chansen finns att åstadkomma en förändring. Tänk över era konsumtionsmönster, människor och ni andra.
Det är fel och det måste förändras. En underbar musikalisk revolution ligger och väntar på oss. De traditionella musikmedierna håller på att dö ut och den moderna teknologin ger sådana otroliga möjligheter för artister att nå ut med sin musik. Nu, mer än någonsin tidigare, håller musikbranschen på att revolutioneras, men för att en förändring ska ske måste folket skaka av sig den rådande konsumeristiska kulturen. Det är så det är. Det är nu chansen finns att åstadkomma en förändring. Tänk över era konsumtionsmönster, människor och ni andra.
Mer om detta i någon post i framtiden, antagligen. Min hjärna är inte direkt i toppform efter att ha varit isolerad i min lägenhet tre dagar i streck, livnärd på onaki, grönt te och pasta. Jag försöker fortfarande finna lite motivation. Det går sådär.
Mina naglar skriver ingen poesi, direkt.
Soundtrack: Benjamin Wetherill - Orange and Silver
Soundtrack: Benjamin Wetherill - Orange and Silver
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar