Egovåld

Jag behandlar verkligen mig själv som smutstvätt ibland, alltså. Men lyckligtvis börjar jag ändå känna av en viss effekt av min tilltagna självrenovering. Det stod klart att något behövdes när det enda jag skrivit på över tre månader var en rubrik som löd Svaret på allt, följt av en blank papperssida. Visst, ibland känns det som att man kanske borde ha hunnit med lite mer på tjugosex år, men att förvänta sig universala sanningar kan tyckas vara väl tilltaget. Det är en process och det faktumet kvarstår även om det börjar bli uttjatat. I efterhand så har många, rentav de flesta, av mina långdragna tankebanor genom åren mynnat ut i snarlika slutsatser med väldigt små skillnader. Till en början gjorde det mig mest frustrerad, eftersom det inte kändes som att mina tankar utvecklades överhuvudtaget. Plus att det inte resulterar i vidare intressant läsning. Men storheten sitter i detaljerna. Att komma fram till svepande förklaringar av existensens olika beståndsdelar är en barnlek. Det är att tjorva ut alla fnurror som tar en sådan förbannad tid. Baby steps. Det lönar sig verkligen inte att hetsa. Jag börjar inse det sakta men säkert.

Jag försöker att börja tänka mindre, är väl den största skillnaden. En smärtsamt pinsam insikt att få så här i en lagom ålder, efter ett gäng år av ständigt eskalerande analyserande av allt runt omkring mig. Fan, vem som helst som behandlar sin hjärna som jag har gjort hittills i mitt liv skulle väl få livskramp. Tror väl jag det att det känns som att jag successivt har dunstat bort under senare tid. Det är ingen bra idé att krampaktigt hålla fast vid alla intryck av allt och försöka snöra ihop det till något vettigt. Det ter sig alltid så uppenbart i efterhand. Att tänka mindre betyder inte på något sätt att man fördummar sig själv. Den empiriska delen av hjärnan är oändligt mycket mer lämpad för att hantera saker än den rationella, helt enkelt. Upplevelser ger oändligt mycket mer än kunskap. Det råder väl inga tvivel om att det kommer att ta ganska lång tid innan jag kan börja leva efter de här riktlinjerna. Väl optimistiskt att totalvända sitt liv på en gång, dårå, men en begynnande insikt är åtminstone något att utgå ifrån. Förhoppningsvis så kommer min kreativitet att släppa med tiden också, så det blir något av den här bloggen och annat skapande. Men det får komma som det gör. Jag tänker inte vrida ur min hjärna något mer, för jag pallar inte med det längre. Nu skiter jag i om det kommer att krävas flera år av tveksam produktivitet innan en märkbar förändring sker. För det är ju faktiskt resten av mitt liv vi talar om. Kan vara värt en tillfällig förlust av respekt för att göra det mindre odrägligt, eller kanske rentav njutbart. Vi får se hur det går med den saken.

Soundtrack: Bon Iver - Flume