Farthinder

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den här utbildningen. Det är trubbel nu, alltså. Vete tusan hur jag kan åtgärda allt och det är känslan av maktlöshet som är betydligt mer irriterande än själva situationen i sig. Det var ju som i stort att Högskolan strulade med behörighetsinformation, vilket har lett till att jag helt plötsligt hade lite mer än en vecka på mig att försöka läsa in en kurs som jag behöver tenta av. Och då vi snackar en kurs som kanske inte är särskilt svår, men dock ruskigt omfattande i det att man måste lägga ner tid på att hjärntvätta sig själv, så det känns svårt. Jag måste komma fram till en plan över hur jag ska ordna allt det här. Det blir till att bita ihop och i alla fall göra ett symboliskt försök på tentan imorgon först och främst. Känns värdelöst att det egentligen inte är något problem med kursinnehållet, bara en formalitet som gör att jag inte kan examineras på de nuvarande kurserna. Framför allt innebär det en massa potentiellt strul med uppsatsskrivandet senare i höst. Jag har försökt att spendera tid på att bli bättre på att ta tag i saker, eller snarare bli bättre på att strukturera det jag behöver göra så jag inte lägger krokben för mig själv. Så vi får se hur väl det kommer att fungera. Hur smart jag nu än kan tyckas vara stundtals så kvarstår det faktum att min hjärna är som ett matkrig allt som oftast. Det börjar bli dags att klara upp det. Nästa vecka ska jag hur som helst till Göteborg och umgås med folk, vilket kan vara väldigt givande för omväxlings skull. Och jag förväntar mig inget annat än stordåd från Jonathan Richman på fredag. Jag är i seriöst behov av underhållning. Underhållning på en annan nivå än masskonsumtion av tv-serier och experimentell matlagning.

Idag fick jag även tag på Radar-spray efter mycket om och men. Det var på tiden, då mitt Trinette-kök varit infesterat av bananflugor så till den milda grad att man mest bara kunnat sticka in armarna och famla runt på måfå när man lagar mat. Det kan tolkas som att jag borde diska, eller så kan det bara ses som ett ytterligare bevis på att de enda djur som tycker om mig är katter och insekter. Nu har jag hursomhelst besvarat denna kärlek med kemisk krigsföring, så det är ett lass mindre att bära. Känns bra att få någonting gjort i alla fall.