Schlauger

Wow, bara... wow. Jag är fullständigt överväldigad över hur dålig Schlagerfestivalen var i år. Och när det kommer från mig är det ett ganska häpnadsväckande konstaterande, eftersom jag sedan länge varit en relativt inbiten motståndare till hela fenomenet. Men ärligt talat, jag förväntade mig att det åtminstone skulle vara underhållande i år, eftersom hälften av alla bidrag praktiskt taget var renodlade freakshows. En unken distillering av populära trender och desperat sökande efter uppmärksamhet. Som gamla schagerstofiler som försöker göra trendig och aktuell musik. Det borde åtminstone ha varit underhållande, om inte annat så på ett sådant där hånfullt sätt. Det borde ha varit något man kunde ha skrattat åt. Men till och med den premissen lyckas de sabba.

Bortsett från de absurda bidragen var årets startfält patetiskt ljummet, så döm av min förvåning när praktiskt taget ingen av de mer excentriska akterna ens går vidare till final. I stället möttes man där av en smärtsamt medioker samling halvarslade artister som desperat försöker sig på någon slags hybrid av traditionella melodier, modern poppighet och den uppblåst pompösa schlagerandan. Beats, botox och påklistrade leenden. Som en skräckfilm regisserad av Vilgot Sjöman. Jag ryser bara jag tänker på det.