Extra
Ja jävlar. Jag är uppe i 60 poster på den här bloggen nu. Det kanske inte är så märkvärdigt objektivt sett, jämfört med hur mycket vissa människor bloggar. Vissa människor har dock, trots allt, självdisciplin till skillnad från mig. Så jag är nöjd.
Och där ser man. Jag klarade inte av en dag utan dator, så nu sitter jag på skolan och lallar igen. Det hade ju säkerligen gått smidigare om det hade funnits något annat att göra i min lägenhet i stället, men precis allt är packat och omlokaliserat förutom lite studielitteratur och några plagg som ska hålla mig sällskap på bussen upp till Luleå. Det är imorrn, alltså. Min Hultsfredsperiod är över på allvar. Det har varit en upplevelse, absolut, men det är då verkligen på tiden. Jag är så trött på den här byn vid det här laget att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Så jag behöver fokusera på något och vad är egentligen bättre än att jobba på bloggdisciplinen?
Jag kollar inte mycket på Aftonbladet.se längre. Jag brukade göra det, eftersom det är lättuggad kissochbajsunderhållning som man kan konsumera utan att bidra till det ekonomiskt. Dagens artikel då: en putslustig historia om att tomten har hälsoproblem och kommer att dö i förtid. Smakfullt. De har till och med anlitat en jävla bantarprofessor för att smäda en fiktiv figur vars fysiska attribut uppkom i en reklam för Coca Cola. Förbanne mig att det måste vara en långsam nyhetsdag. Skit samma, hur som helst. Det intressanta jag lade märke till i den här artikeln är hur pass lite den skiljer sig åt i läsvärdhet och nyhetsvärde från Aftonbladets övriga journalistik. Självironi kan vara störtkul, alltså. Men inte om man redan suger på allvar.
Listan över 2006 års bästa skivor har kommit en bra bit på väg och är nog redo vilken dag som helst. Vad som är betydligt tradigare är ju dock att klura ut 2006 års bästa låtar. Inte nog med att det finns en milhjard; det största problemet är att jag inte har något minne för årtal. Och ärligt talat är det inte fysiskt möjligt att backtracka genom allt jag hört i år och datera skiten. Så det kommer inte att bli så. Det blir nog en betydligt mer lös historia, men det måste göras. Jag gör alldeles för få listor för att uppfylla mina kulturfascistkängor. Och det är ju tänkt att ska jobba proffessionellt med att sätta prislappar på kultur inom en relativt snar framtid. Så det är så lagom dags nu.
Men njae, nu börjar det bli dags att runda av det här. Så snart jag lyckats krångla mig igenom Adressändrings förbannat oflexibla procedurer, det vill säga. Lägenheten är skinande ren och numera lika mysig och hemtrevlig som en massmördares farstu. Obehagligt måhända, men ett passande slut.
Soundtrack: Faun Fables - Live Old
Och där ser man. Jag klarade inte av en dag utan dator, så nu sitter jag på skolan och lallar igen. Det hade ju säkerligen gått smidigare om det hade funnits något annat att göra i min lägenhet i stället, men precis allt är packat och omlokaliserat förutom lite studielitteratur och några plagg som ska hålla mig sällskap på bussen upp till Luleå. Det är imorrn, alltså. Min Hultsfredsperiod är över på allvar. Det har varit en upplevelse, absolut, men det är då verkligen på tiden. Jag är så trött på den här byn vid det här laget att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Så jag behöver fokusera på något och vad är egentligen bättre än att jobba på bloggdisciplinen?
Jag kollar inte mycket på Aftonbladet.se längre. Jag brukade göra det, eftersom det är lättuggad kissochbajsunderhållning som man kan konsumera utan att bidra till det ekonomiskt. Dagens artikel då: en putslustig historia om att tomten har hälsoproblem och kommer att dö i förtid. Smakfullt. De har till och med anlitat en jävla bantarprofessor för att smäda en fiktiv figur vars fysiska attribut uppkom i en reklam för Coca Cola. Förbanne mig att det måste vara en långsam nyhetsdag. Skit samma, hur som helst. Det intressanta jag lade märke till i den här artikeln är hur pass lite den skiljer sig åt i läsvärdhet och nyhetsvärde från Aftonbladets övriga journalistik. Självironi kan vara störtkul, alltså. Men inte om man redan suger på allvar.
Listan över 2006 års bästa skivor har kommit en bra bit på väg och är nog redo vilken dag som helst. Vad som är betydligt tradigare är ju dock att klura ut 2006 års bästa låtar. Inte nog med att det finns en milhjard; det största problemet är att jag inte har något minne för årtal. Och ärligt talat är det inte fysiskt möjligt att backtracka genom allt jag hört i år och datera skiten. Så det kommer inte att bli så. Det blir nog en betydligt mer lös historia, men det måste göras. Jag gör alldeles för få listor för att uppfylla mina kulturfascistkängor. Och det är ju tänkt att ska jobba proffessionellt med att sätta prislappar på kultur inom en relativt snar framtid. Så det är så lagom dags nu.
Men njae, nu börjar det bli dags att runda av det här. Så snart jag lyckats krångla mig igenom Adressändrings förbannat oflexibla procedurer, det vill säga. Lägenheten är skinande ren och numera lika mysig och hemtrevlig som en massmördares farstu. Obehagligt måhända, men ett passande slut.
Soundtrack: Faun Fables - Live Old
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar