Vingslag

Så har det gått en månad utan bloggande än en gång. Det suger, men tyvärr. Det är lite som att klämma cement ur en tandkrämstub hela den här grejen. Jag är så skrattretande utbränd att jag inte ens orkar vara trött eller ens vidare deprimerad.

En helg är allt jag hade behövt. En helg i Göteborg, som planen var, men inte ens det funkar. Den här utbildningen, alltså. Det är fan bäst att den är värd ansträngningen. Värd isoleringen, värd att läsa... ekonomistyrning. Jag vet inte vad jag sysslar med, men någonstans känns det av någon anledning rätt. Jag skulle med rätt stor sannolikhet ha ett bättre perspektiv på min levnadssituation om jag lyckats ta mig utanför Hultsfred mer än en gång sedan augusti. Men det blir så. Jag hoppas konstant att det ska förbättras, om inte annat så för att jag banne mig borde ha samlat på mig lite positiv karma vid det här laget, right?

Well, jag hade inte tänkt mig att den här bloggen skulle handla om egojämmer, men det kan behövas då och då. Jag måste skriva något som inte har att göra med powermetal eller kalkylmodeller. Men jag är som fast i det. Jag har lallat runt i hela mitt liv utan att uträtta en endaste sak som är värd att minnas, så jag tänker fan inte banga ur på det här nu. Med 24 år fyllda kanske det är på tiden att skapa lite verkliga minnen istället för att fylla min hjärna med nonsenskunskap. Lättare sagt än gjort, va. Men förhoppningsvis värt ett försök.

Puss och knull.

Soundtrack: Brazilian Girls - Ships in the Night